...

Kommit tillbaka nu efter middagen, bölat som fan. Kiruna och Emma åkte nyss hem och Emme ska också åka hem om några timmar. Det känns som om jag verkligen inte klarar av den här "säga-hej-då"-delen, men de är det vell för många.
Kommer kännas jättekonstigt i 7 veckor (6 och en halv) utan alla! Vi är inte bara vanliga kompisar, vi BOR ihop, ÄTER ihop, SOVER ihop, DUSCHAR ihop (eller vi har varsin dusch, men gört samtidigt). Visst jag ska inte ljuga, det ska bli ASSKÖNT att få komma hem, men det går över, sen kommer allt man flyttat ifrån tillbaka till en och det har jag ingen lust med!
Hur ska jag klara mig utan alla? Alla har varsin speciella plats. OCH! alla internskämt! Ingen hemma fattar dom ...
Får ta och se det från den ljusa sidan, Kiruna skrev det: det finns faktiskt mobil, sms och internet. Och vid matbordet nyss så räknade vi lite på hur mkt det kostar att ta sig hem till alla andra och sååå farligt dyrt är det inte till de flesta :) Det ska nog gå, får intala mig själv det!
Nu ska jag gå in till Emme, vill inte sitta själv. Börjar bara tänka på skolavslutningen och studenten, de e fan farligt att tänka så långt..nu kommer tårarna, in till Emme!